Den stora skogsbranden i Västmanland gav en unik möjlighet för ekologer att studera vad som händer i naturen efter en så omfattande störning. Den första vetenskapliga sammanställningen visar att många växter och djur återvände snabbt. Branden har också gynnat flera sällsynta arter som svedjenäva och tretåig hackspett.
Den forskning som SLU och andra aktörer bedriver i brandområdet är viktig för framtiden – inte minst med tanke på att klimatförändringarna ökar risken för bränder.
Branden i Västmanland sommaren 2014 var den största på minst ett sekel i Sverige. Ett nästan 1x 1,5 mil (13 000 hektar) stort område brann upp. Under den femte och mest intensiva dagen spred sig elden via trädkronorna med en hastighet av 80 meter per minut.
Det stora brandområdet lockade snart en rad ekologer och andra naturintresserade som såg en unik möjlighet att studera hur växt- och djurliv återvänder. Området bestod framför allt av brukade tallskogar med ett fåtal mindre skyddade områden. Men nu har mer än 60 procent av området avsatts för fri utveckling, i ett mycket stort reservat och i en ekopark. Med sina 8000 hektar är det ett av de största skyddade områdena i södra Sverige.
– I sammanställningen finns svaret på vad som har hänt med svampar, lavar, kärlväxter, smågnagare, fåglar och insekter men också kolbalans, svamp- och insektsangrepp, skogsbruksåtgärder och skogens återväxt. Forskare har till och med studerat fästingar. De minskade drastiskt efter branden och har ännu inte återhämtat sig helt, säger Lena Gustafsson som koordinerat sammanställningen tillsammans med Grzegorz Mikusinski. Båda är forskare på SLU.
Utvecklingen har varit mycket snabb, ibland explosionsartad. Marken var direkt efter branden kolsvart av aska, men täcks nu av en mer eller mindre tät matta av vegetation. Redan efter någon vecka kom de första mossorna, gräs sköt nya blad och späda björkskott kunde ses spira ur förkolnade stubbar.
Första sommaren blommade tiotusentals exemplar av den i Västmanland mycket ovanliga svedjenävan. Dess frön kan vila i marken mycket länge och gynnas av hetta. Sommaren därefter häckade den sällsynta tretåiga hackspetten på ett 20-tal platser tack vare god tillgång på insekter. Föryngringen av lövträd är mycket kraftig och på många ställen växer tiotusentals unga björkar, aspar och sälgar per hektar. Det är mycket troligt att det kommer att bli det största lövskogsområdet i landet.
Grzegorz Mikusinski har studerat fågellivet.
– Vi ser stor skillnad mellan den skyddade delen som utvecklas fritt och den del där de brandskadade träden har avverkats efter branden. I den brukade delen av brandområdet finns stora öppna ytor där fåglar som sädesärla och buskskvätta är vanliga. I den skyddade delen, där miljontals brända träd står kvar, är andra arter vanligare, till exempel rödhake och grå flugsnappare, säger han.
Trots att det var svårt att få finansiering startade flera forskningsprojekt i den första spännande och mycket händelserika första fasen efter branden. I området finns en stor mängd provytor och två forskningstorn har byggts för studier av återhämtningen av skogens koldioxidupptag. Förändringarna följs också via satellitbilder och kameror i fält.
– En erfarenhet är att det borde finnas beredskap för bättre forskningsfinansiering vid naturkatastrofer så att projekten kan komma i gång snabbt. Det är också mycket angeläget att stötta projekten så att de kan fortsätta under en lång tid framöver, säger Lena Gustafsson
– Innan människan började omforma skogarna var bränder mycket vanliga och de präglade både skogens utseende som dess växt- och djurliv. För naturvården är det viktigt att förstå hur floran och faunan har anpassats till bränder. Dessutom ökar klimatförändringen risken för bränder, det såg vi inte minst vid förra årets nya, stora bränder, säger hon.
Källa: SLU
