Under flera år efter den stora branden i Muddus nationalpark 2006 har forskare från SLU studerat hur skalbaggssamhället har förändrats. Det visade sig att hotade och brandberoende skalbaggar fortfarande hittades i brandområdet mer än ett decennium efter branden.
År 2006 var ovanligt torrt och flera stora skogsbränder härjade i Norrbotten, bland annat i Muddus nationalpark. Ett år efter branden inleddes forskning i brandområdet i Muddus för att fördjupa kunskaperna om bränders effekter på ekosystemet. Eftersom det finns få stora naturliga brandområden i Sverige i dag var möjligheten unik.
Skalbaggar är en väldigt artrik insektsgrupp som har viktiga roller i våra ekosystem och stor betydelse för den biologiska mångfalden. Det forskarna från SLU har undersökt är hur antalet skalbaggar och fördelningen mellan olika skalbaggsarter förändrades under åren som följde efter branden.
– Vår studie visar att skogsbränder på nordliga breddgrader ger långvariga positiva effekter på mångfalden av skalbaggar, säger Emelie Fredriksson, som är doktorand vid SLU i Umeå.
Skogsbränder har genom historien varit en naturlig störning i våra nordliga skogar, vilket har gjort att många organismer är anpassade till och beroende av de livsmiljöer som bränder skapar. I det moderna skogsbruket bekämpas skogsbränder dock effektivt och flera av de arter som är brandberoende riskerar att dö ut.
Viktigt att studera sammansättning av arter
Tillsammans med Länsstyrelsen Norrbotten samlade forskarna in insekter i området under de första tre åren, samt tolv år efter banden för att kunna se hur skalbaggssamhället förändrades över tid. Mer än 450 olika arter av skalbaggar identifierades i studien. Av de brandberoende arter som klassas som hotade i den svenska rödlistan återfanns bland annat korthårig kulhalsbock och svart plattbagge.
Efter tolv år kunde forskarna se att skalbaggssamhället i brandområdet och i den obrända skogen intill skiljde sig åt. En del arter hittades endast i skogen som brunnit, andra endast i den obrända skogen. Slutligen fanns det arter som hittades i båda områdena.
– Vissa arter är mer specialiserade, medan andra är generalister och kan leva i många olika miljöer. Att vara beroende av strukturer som skapas av bränder är en typ av specialisering som finns hos vissa arter, och de behöver inslag av bränder i skogslandskapet för att kunna överleva på lång sikt, säger Emelie Fredriksson.
Studien visar vikten av att studera artsammansättningen och inte endast mäta antalet arter eller individer vid uppföljningar av olika åtgärder, såsom naturvårdsbränningar och när mål sätts för att gynna biodiversitet.
Hur ofta måste det brinna?
Hur ofta behöver det då brinna i ett område för att brandberoende skalbaggar ska överleva? I dag gör både skogsbolag och länsstyrelser naturvårdsbränningar för att bidra till ökad biologisk mångfald. Sådana naturvårdsbränningar har potential att gynna biologisk mångfald under årtionden, men dessa tillsammans med de naturliga bränderna i Sverige utgör endast en liten del av den skog som skulle ha brunnit i en naturlig barrskog.
– Mer kunskap kring hur naturvårdsåtgärder kan effektiviseras för att närmare efterlikna naturliga bränder och dess positiva effekter behövs, säger Emelie Fredriksson.
Fakta: Så förändrades skalbaggssamhället efter branden
Efter en skogsbrand sker en förändring i vilka skalbaggar som nyttjar området. I denna studie kunde forskarna se att skalbaggar som är beroende av brand och sådana som äter kambium (skiktet innanför barken) var typiska det första året efter branden. Andra året var antalet rödlistade arter som störst, medan det tredje och det tolfte dominerades av skalbaggsarter som är rovdjur och svampätare.
Källa: SLU
