I Sveaskogs 37 ekoparker är naturvårdssatsningar en stor del av arbetet i syfte att främja biologisk mångfald. Men att bedöma om insatserna ger effekt är svårt och måste ses över lång tid, inte minst eftersom förändringar av skogslandskapet är en långsam process och det kan vara svårt att avgöra vad som är kopplat till speciella åtgärder och vad som beror på annat. Det krävs därför långsiktig forskning, något det historiskt sett varit ont om både i Sverige och internationellt.
För att råda bot på det sjösatte Sveaskog 2009 projektet ”Effekt 20” med syfte att studera och analysera naturvårdssatsningarnas effekt på fågel- och insektsfaunan. ”Effekt 20” sträcker sig över 25 år, och har nu utvidgats genom ett samarbete med forskare från SLU. Det långa tidsspannet ger en unik chans att följa naturens långsamma processer för att få svar på om naturvårdssatsningarna ger önskad effekt.
De första resultaten av forskningen visar att multifunktionella skogar som gynnar naturvård, människor och skogsbruk kan vara betydelsefulla i framtidens skogslandskap. Ett exempel är att ekoparkerna fyller en viktig funktion för rödlistade skalbaggar. Resultatet bygger på insektsinventering som gjordes 2010-2012 i Ekopark Hornsö i södra Sverige samt Ekopark Käringberget i norra Sverige. Närliggande referenslandskap valdes ut för att studera skillnader mellan ekoparker, med en stor andel naturvårdsskog, och mer vardagligt brukade produktionslandskap. Bland annat visar resultatet att ekoparkerna har en större artrikedom av rödlistade arter än referenslandskapen.
– I södra Sverige, där man historiskt brukat mer skog, kunde vi tydligt se ekoparkernas betydelse för insekter, speciellt rödlistade arter. Man kan säga att ekoparker skyddar arterna bättre än produktionsskogar gör, säger Anne-Maarit Hekkala, forskare på SLU som medverkat vid analysen av insektsinventeringen kopplat till Effekt 20.
I Ekopark Hornsö påträffades fyra gånger så många rödlistade skalbaggsindivider än i referenslandskapet. En del är dessutom unika i ekoparken, bland annat raggbock, hårig blombagge och orangefläckig brunbagge.
I norra Sverige är skillnaderna mellan ekopark och referenslandskap inte lika tydliga eftersom skogarna inte har lika lång historik av brukande. En annan slutsats från rapporten är att stora volymer död ved är viktig för insekterna. I södra Sverige var det särskilt viktigt just på grund av skogsbrukshistorien. Enligt Anne-Maarit Hekkala var död ved lokalt viktigare i södra Sverige, och en möjlig förklaring skulle kunna vara att det finns mindre död ved där generellt, och att insekterna rört sig till just de delarna där det finns död ved, som i ekoparken.
Malin Norderman, naturvårdsspecialist på Sveaskog, tycker att det mest intressanta bland analyserna är skillnaderna mellan ekoparkerna och deras respektive referenslandskap.
– Forskarna såg också att artsammansättningen ser olika ut i ekoparkerna och referenslandskapen, det vill säga att båda sidorna fyller olika funktioner för olika insekter. Det blir väldigt intressant att se vad forskarna upptäcker i nästa steg, inte minst eftersom vår ambition i den nya inriktningen som nyligen lanserades är att utveckla naturvårdsarbetet, även i produktionsskogar, säger hon.
Det unika med Effekt 20 är att det är ett storskaligt projekt och ger bra underlag för att forska kring flera frågor, något som väckt intresse internationellt.
– Det finns inga liknande lika långsiktiga och storskaliga forskningsprojekt, vad jag vet ens globalt. Jag har deltagit vid internationella konferenser där forskare världen över har velat ta del av våra studier, säger Anne-Maarit Hekkala.
Insektsinventeringen inom Effekt 20 fortsätter i fem olika ekoparker och deras referensområden. Hittills har forskarna upptäckt flera starkt hotade arter och även en art som är helt ny i Sverige, plattnosbaggen.
Med nya data som samlas åren 2020-2022 ska forskarna bland annat försöka hitta svaret till frågor om hur olika naturvårdsåtgärder påverkar skalbaggar under längre tid.
Källa: Sveaskog
