Kalhyggen blir kolsänkor redan inom tio år


2022-12-06

Mätning av flödet av koldioxid från marken med en mätkammare i en ungskog nära Vindeln.
Bild: Andreas Palmén
Mätning av flödet av koldioxid från marken med en mätkammare i en ungskog nära Vindeln.

SLU:s fälttekniker Hans-Göran Nilsson tar en borrkärna i en tall nära Svartbergets försökspark.
Bild: Andreas Palmén
SLU:s fälttekniker Hans-Göran Nilsson tar en borrkärna i en tall nära Svartbergets försökspark.

Matthias Peichl, professor i skogslandskapets biogeokemi vid SLU, har lett den hittills mest omfattande fältbaserade forskningsstudien av kolbalansen i nordlig skog i Sverige.
Bild: Andreas Palmén
Matthias Peichl, professor i skogslandskapets biogeokemi vid SLU, har lett den hittills mest omfattande fältbaserade forskningsstudien av kolbalansen i nordlig skog i Sverige.

Det är trädens tillväxt som avgör skogens kolbalans på landskapsnivå i de nordliga brukade skogarna. Markens koldioxidavgivning genom nedbrytning har i jämförelse mindre betydelse, och ett kalhygge binder mer koldioxid än det ger ifrån sig inom tio år efter avverkning. Det visar en omfattande studie baserad på undersökning av 50 olika skogsbestånd. Resultaten publiceras i den högt rankade tidskriften Global Change Biology.

Skogarna i det norra barrskogsbältet är viktiga kolsänkor och därför viktiga också i politik mot klimatförändringar. Hur mycket koldioxid dessa områden kan binda in från atmosfären är dock oklart, och debatteras därför mycket. Dagens kunskap bygger till stor del på studier i Kanada och Ryssland, medan kunskapen om det nordiska brukade skogslandskapet har byggt på få studier på enstaka platser.

Matthias Peichl, professor i skogslandskapets biogeokemi vid SLU har lett den hittills mest omfattande fältbaserade forskningsstudien av kolbalansen i nordlig skog i Sverige. Forskarna har mätt både markens avgivning och vegetationens upptag av koldioxid i 50 olika skogsbestånd vid ett stort antal tillfällen under tre års tid. På så vis har de kunnat bestämma kolbalansen för bestånden och för skogslandskapet i sin helhet. De undersökta lokalerna består av skogar i olika åldrar, från hyggen till äldre skogar, samtliga i Svartbergets försökpark i Vindeln. Totalt täcker studien ett 68 kvadratkilometer stort skogslandskap.

Resultaten ger fördjupad kunskap om flera av de frågor som diskuteras idag. Bland annat visar de att ett kalhygge övergår från att vara kolkälla till att vara kolsänka redan inom ett decennium, och att markens avgivning av koldioxid genom nedbrytning verkar vara mer eller mindre konstant oavsett skogens ålder.

– Vi kan inte se spår av det som har kallats koldioxidbomb efter en avverkning. Det här resultatet gäller nordliga, brukade skogar. Det är möjligt att mer näringsrika skogar i varmare klimat reagerar på ett annat sätt, säger Matthias Peichl.

Forskningsstudien visar alltså att de koldioxidutsläpp som sker från ett hygge efter en avverkning inte beror på att markens koldioxidavgivning ökar utan på att trädens kolinbindning uteblir.

– Vi drar slutsatsen att trädens tillväxt – inte markens koldioxidavgivning – är vad som avgör skogens kolupptag i de här skogslandskapen. Ju mer skogen växer, desto mer koldioxid lagras in. Det är hur vi sköter den växande skogen som påverkar kolbalansen, säger Matthias Peichl.

Studien visar också att markvegetationen har stor betydelse för kolbalansen på ett hygge under de första tio åren. De örter och gräs som snabbt etablerar sig står inledningsvis för ett större koldioxidupptag än träden.

Forskarna hoppas att studien ska kunna användas som en robust referensnivå som gör det möjligt att jämföra kolbalansen för dagens skogsbruk med andra skötselalternativ, till exempel hyggesfritt skogsbruk eller att lämna skogar för fri utveckling.

Matthias Peichl pekar på ännu en viktig lärdom från den omfattande studien. Forskarna såg stor variation även mellan skogar av samma ålder.

– Det är med andra ord vanskligt att skala upp lokala resultat till landskapsnivå. Det kan leda till skeva slutsatser, säger Matthias Peichl.


Resultaten i korthet
• Ett kalhygge övergår från att vara kolkälla till att vara kolsänka redan inom ett decennium.
• Markvegetationen har en stor betydelse för kolbalansen under det första decenniet. Örter och gräs står inledningsvis för ett större koldioxidupptag än träd.
• Markens avgivning av koldioxid är i stort sett konstant under alla skogsbrukets faser och alltså inte en faktor som påverkar dynamiken i kolbalansen.
• Variationen mellan olika bestånd beror i hög utsträckning på hur gamla träden är eftersom tillväxten varierar med åldern. På landskapsnivå bestäms kolbalansen av hur mycket gammal och ung skog som finns.
• Eftersom trädens tillväxt styr kolbalansens dynamik så har skogsskötsel en stor betydelse.
• Studien har också omfattat några lokaler med gammal, brukad skog. De äldsta skogarna fortsätter att ta upp kol motsvarande ungefär hälften av en medelålders skogs upptag.


Faktaruta
• Metoden som använts är en kombination av återkommande inventering av biomassa i form av träd och markvegetation och flödesmätningar av markens koldioxidavgivning.
• En kolsänka är något som tar upp koldioxid från atmosfären och binder den, som till exempel en skog.
• En kolkälla är något som avger koldioxid till atmosfären, genom nedbrytning eller förbränning.
• Kolbalans är summan av olika processer som tar upp och avger koldioxid.


Källa: SLU

Tipsa en vän Skriv ut






Mest lästa





Dasa







Tole Verktyg

riga-wood_360x250








Industrinät
Unica Media AB
Org.nr 556961-2624
Unica Media AB
Hammarby Fabriksväg 23
120 30 Stockholm
Kontakt
info(at)unicamedia.se
Annonsering
annons(at)unicamedia.se