Biologisk mångfald är ett aktuellt och omdebatterat ämne, inte minst när man pratar om skog och skogsbruk. En utmaning är att biologisk mångfald är svårt att mäta och vissa av de metoder som finns är inte anpassade till svenska förhållanden. Därför söker professor Per Erik Karlsson och Eskil Mattsson, båda forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet, svaret på hur vi kan göra dessa bedömningar i framtiden.
– Vi behöver kunna mäta och följa upp biologisk mångfald för att kunna väga olika påverkansfaktorer mot varandra på ett kvantitativt sätt. Det räcker inte att säga ”det här är bra och det här är dåligt”, utan man måste sätta ett numeriskt värde på det för att kunna föra en bra dialog, säger Per Erik Karlsson.
I forskningsprogrammet Mistra Digital Forest arbetar han tillsammans med kollegan Eskil Mattsson med att utveckla mätbara och kvantifierbara metoder för att värdera biologisk mångfald. Det handlar inte om att uppfinna nya metoder utan istället om att ta fram en syntes av de olika system och metoder som redan finns tillgängliga. Arbetet utgår från en internationell metod som har tagits fram inom FN:s miljöprogram, som baseras på mångårig forskning och handlar om att mäta olika produkters påverkan på biologisk mångfald ur ett livscykelperspektiv.
Forskarna ser två utmaningar med att applicera metoden för att mäta biologisk mångfald i svenska skogar: dels delas världen in i alldeles för stora områden, dels används referensnivåer som inte alltid är relevanta.
– Den internationella metoden utgår från orörd mark som referensnivå, vilket innebär att alla mänskliga aktiviteter har en negativ påverkan på biodiversiteten. Det är i många fall orealistiskt. Istället kan man utgå från referensnivåer där människan är en del av ekosystemet och då utgå från hur vi vill att den biologiska mångfalden ska se ut framöver, säger Eskil Mattsson.
En viktig del som de utgår ifrån i projektet är de miljökvalitetsmål som finns i Levande skogar – ett av Sveriges 16 nationella miljömål. Där finns olika indikatorer för att följa utvecklingen över tid. En annan källa är befintliga certifieringssystem för skogen, som FSC och PEFC, där man länge diskuterat vad som utgör relevanta grunder för en certifiering.
– Just nu befinner vi oss i en metodutveckling där vi försöker skapa ett grundläggande, gemensamt språk. Vi eftersträvar dialog där industri, forskare, naturvårdsorganisationer, politiker och myndigheter träffas och diskuterar hur man kommer fram till de bästa lösningarna, säger Per Erik Karlsson.
I rapporten Indikatorer för hållbarhetsbedömningar av svenskt skogsbruk har förslag på metoder för att beräkna olika hållbarhetsindikatorer tagits fram. En intervju med Per Erik Karlsson om rapporten finns också på Mistra Digital Forest hemsida.
Källa: IVL Svenska Miljöinstitutet
