Normer försvårar övergången till skogsbruk utan stora kalhyggen

– Sverige har mest skog i hela EU, omkring 70 procent är täckt av skog. Den största delen av dessa skogar utmärker sig för sitt intensiva skogsbruk och kalhyggen. Man vet idag att en hyggesfri skog erbjuder bredare ekosystemtjänster, som till exempel bättre livsmiljöer för fåglar och andra djurarter samt större biologisk mångfald. Därför ville vi undersöka vad det finns för hinder i vägen för ett skogsbruk utan kalhyggen, säger Torsten Krause, universitetslektor vid Lund University Centre for Sustainability Studies, LUCSUS, och en av författarna till studien.

Forskarna bakom studien uppskattar att endast mellan 1–5 procent av Sveriges totalt 23,6 miljoner hektar produktiv skogsmark brukas med hyggesfria metoder.

– Decennier av intensivt skogsbruk har skapat unga, produktiva skogar. De domineras av gran och tall, är fattiga på varierade livsmiljöer och har därför begränsad förmåga att stödja biologisk mångfald. Forskning visar också att skogar blir alltmer mottagliga för effekterna av klimatförändringar, främst torka och skogsbränder. Detta kräver skogsförvaltningsmetoder som ökar skogens och trädens motståndskraft, säger Torsten Krause.

Studien omfattar intervjuer med olika skogsaktörer: europeiska och nationella skogsorganisationer, statliga myndigheter, privata skogsägarföreningar, samt skogsägare och skogsförvaltare som redan använder hyggesfria metoder i skogen, de så kallade nischeaktörerna.


Stora skillnader i vad man ser som hinder för hyggesfritt skogsbruk
Resultaten i studien pekar på stora skillnader mellan olika skogsaktörer. De etablerade aktörerna angav ekologiska risker, låg ekonomisk lönsamhet och bristande teknisk kunskap om hyggesfritt skogsbruk som orsaker till den begränsande användningen. Nischeaktörerna å sin sida identifierade kulturen inom skogssektorn, industriella nätverk och skogsbruksutbildningen som de största hindren för ett hyggesfritt skogsbruk i Sverige.

– Skogsbrukare som ville använda hyggesfria metoder pekade på hur normer, praxis och nätverk etableras redan under utbildningen, samt att utbildningen i sig innehöll få utbildningsmoment om alternativa skogsförvaltningsmetoder, säger Torsten Krause.


Starkt inflytande från skogsindustrin
Dessa skogsbrukare menade också att skogsföretag och skogsföreningar har ett starkt inflytande på skogsförvaltning via sina virkeshandlare och entreprenörer. Majoriteten av all information som de fick hemskickat, i form av flygblad, kurser och gratis studiebesök, innehöll information om industriella skogsförvaltningsmetoder. Sammantaget upplevde skogsbrukarna att det var svårt att få kunskap om, och utveckla användningen av, hyggesfria metoder.

– Det är ett stort problem att kultur och utbildning pekas ut som så stora hinder av de skogsbrukare som faktiskt vill använda andra metoder. Vissa av de vi talade med uppgav att de nästan inte vågar göra annorlunda. Det visar att normer och strukturer är minst lika viktiga att lyfta fram och diskutera i en omställning som tekniska lösningar, även om faktorer som lönsamhet och ekologiska risker självklart behöver beaktas, säger Torsten Krause.


Viktigt att skapa en inkluderande kultur
Olika aktörer har vitt skilda uppfattningar när det gäller hinder och möjligheter för hyggesfria metoder. Skogens roll i klimatomställningen diskuteras flitigt: den ska användas till allt från virkesproduktion och export, agera som kolsänka, samt vara motor i en framväxande bioekonomi, där skogsråvara ska ersätta fossila bränslen. Dessutom ska skogens kulturmiljövärden och dess estetiska och sociala värden bevaras.

– Våra resultat visar att det upplevs som svårt att hitta arenor där aktörer med olika perspektiv på skogen kan mötas och prata prestigelöst. Det är viktigt att ta detta på allvar och försöka skapa en kultur som är öppen och inkluderande. Vi vet att olika skogsförvaltningsmetoder kommer att behöva skalas upp i framtiden, och vi måste arbeta tillsammans för att skapa kunskap och kompetens för att göra det, säger Torsten Krause.


Fakta om skogen
Sverige har det största skogstäcket i Europeiska unionen: 28 miljoner hektar skogsmark (ca 69 procent av riksarealen), varav 23,6 miljoner hektar är produktiva skogar. Utav de produktiva skogarna är 80 procent är jämnåldrade. Cirka 187 000 hektar huggs ner per år (0,8 procent av den produktiva skogen), och ytterligare 255 000 hektar rensas och 313 000 hektar gallras (Riksskogstaxeringen, 2020).

Hälften av Sveriges skogsmark ägs av cirka 320 000 privata enskilda ägare. En fjärdedel ägs av privata aktiebolag. Resten ägs av staten och andra allmänna och privata ägare. Den största markägaren i Sverige är statligt ägda Sveaskog AB som äger 3,1 miljoner hektar skogsmark, eller nästan 14 procent, av landets skog.


Källa: Lunds Universitet